Det är nämligen så, att när jag ansökte om utbyte sa mina vänner "nu kommer du säkert att träffa någon."

"Nej nej nej" svarade jag. "Jag ska vara singel då jag åker, för det är enklast och roligast så."

Men sen gick det som det gick. Jag träffade någon. Ännu i början var jag fast besluten om att

"Vi får se hur det går, när jag väl är borta vill jag inte ha någon. Kanske vi syns igen nån gång."

Sen hände något. Jag blev kär. Det som förut varit självklart blev nu stora frågetecken.

Vadå? Ska man få vara med andra? Är vi tillsammans? Varför strunta i nåt som känns bra?

Hur som helst, det är svårt att säga hejdå till någon man delat fler nätter med än man sovit ensam.

Att inte veta när man syns igen.

Vi har försökt reda ut det här.

Imorgon åker jag och vi har ännu inte kommit fram till något.

Det är väl bara att tuta och köra på.

Sen ser vi hur det går.