Last day in Breda

Tänk, nu har den kommit. Ja, det är faktist sant.
Min sista dag i Breda, min sista dag av utbytet.
En summering skulle väl sitta på sin plats, men tror den får lämna tills jag är hemhemma.
Jag är fylld av känslor, har sovit dåligt inatt och väntar mig ingen sömn inatt heller.
Igår for vi till swimmingpoolen och sen var det "last pre-drink och dinner" vid Vincents.
Fick en fotoram med ett fotokollage från tiden, och ett par små träskor som souvenir.
Idag blir det fotboll och pizza.
Hittills idag har jag packat, bråkat det sista med banken (eftersom jag efter två skickade brev fortfarande inte kunde avsluta kontot), ätit chocolatebroodjes med Al och cyklat genom centrum, för sista gången.
Ser väldigt mycket fram emot att komma hem imorgon, förhoppningsvis utan extra betalningar för för tungt bagage.
See you laterrr

Tilburg

En dag åkte vi på studiebesök till grannstaden för att titta på ett grönt tak.
Ja, det var ungefär lika intressant som det låter. Såhär såg det ut:
Besöket var inte totalt oanvändbart, som jag försöker få det att se ut som nu. Vi lärde oss om olika konstruktioner, vilka plantor som hjälper för biodiversitet och hur det lönar sig bäst att placera växter.
Efter besöker ville vi såklart se på staden lite.
Uteserveringar fanns det gott om.
Där är väl lite tabu att skämta om religioner, men skulle inte Marion passa bra i hijab?

Brev

Tycker det är något alldeles speciellt med handskrivna brev.
Att någon tagit sig lite mera tid i dagens jäkt för att plita ner några rader gör mig alltid glad.
Därför sitter jag just nu och skriver.
Skriver brev till några av mina närmaste vänner här i Breda.
Att säga hejdå är aldrig lätt. Oftast säger jag hejdå för att snabbt vända mig om så de inte hinner se mina tårar.
Har alltid haft lätt att gråta vid hejdå.
Men, nu tar jag tillvara på en sak som Mia lärt mig.
Man behöver inte säga hejdå, man kan säga "vi ses".
Visst är det jobbigt att tänka på att snart säger man hejdå till fina vänner som man kanske aldrig ser igen.
Bättre då att säga vi ses, för man vet aldrig vad livet har för överraskningar.

Update

I detta inlägg skulle jag kunna skriva om hur stressad jag är med skolan eller om hur arg jag är på engelska läraren som underkände mig i presentation för att jag inte nämnde efternamn på mina kolleger.
Men det är inte saker jag vill komma ihåg just nu.
Istället vill jag berätta åt er att fotbolls-em inleds idag. Vi ska heja på Polen och ignorera allt som har med skolan att göra.

Kolhydrater, fett och proteiner

Detta inlagg innebar en liten avstickare fran det huvudsakliga syftet med denna blogg.
Men, det ar namligen sa att jag vantar med spanning pa de nya naringsrekommendationerna for norden som vantas komma ut nu i juni (NNR5).
Det har ju varigt trendigt att kora LCHF eller liknande ett tag nu, men dagens forskning tyder fortfarande pa att det ar viktigt att valja "ratt" fetter. Med detta menas da oljor och margarin istallet for de harda fetterna.
Ja, var livsmedelsindustri lagger aven skit i margarin, men nu ar det inte det jag tanker pa i detta fall.
Jag tror nog att proteiner har en effekt vid viktnedgang, eftersom de hjalper dig att kanna dig matt langre.
Samma vikt proteiner haller dig alltsa matt langre an samma vikt kolhydrater.
Men anda, om man ser till vikt, har kolhydrater och proteiner nastan samma antal kcal.
Denna diskussion kan foras i all evighet.
Alla har sina egna teorier.
LCHF tror jag nog kan hjalpa att undvika blodsocker berg och dalbanorna, men i ovrigt, tjaa..
Sjalv har jag stora problem med att ata nyttigt. Jag forsoker i perioder, men speciellt detta socker stjalper mig.
Man kan ju inte vara perfekt heller. Om en muffins gor mig pa battre humor sa valjer jag hellre att vara glad an sur.

Cubelles

Två av dessa underbara dagar i veckan som kallas helg, spenderade jag i Spanien.
Ett kort besök till Barcelona, Cubelles och Alberto.
Som han skulle ha sagt, fucking amazing!!!
Vi körde runt mycket i området, åkte upp till en mindre stad i bergen, åkte på små ringelvägar, gick barfota längs strandkanten och träffade hans vänner.
Den värmande spanska solen, och en röd finländare.
De hade nåt sorters jippo i staden på lördagkväll. En tvättäkta gatufest.
En öl för en euro, och som ni ser, jag fick påfyllning innan jag hann dricka upp den jag höll på med.
Albertos mamma kokade sina paradrätter åt oss, som köttbullar i tomatsås, paella, kroketter, tortilla...
Ja, hungrig behövde man inte gå.
Det var intressant att få bo hos en riktig spansk familj och få en inblick i deras liv.
Albertos vänner var urroliga, och även om nivån på engelskan var låg, ibland obefintlig, så försökte de kommunicera på ett eller annat sätt. "Nice to meet you, beautiful girl." "You, me, lets go" och kroppspråk fungerade även bra. De lärde mig nog några fula och mindre fula ord på katalanska också, men de har jag redan glömt bort.
Jag blev mycket väl omhändertagen, kände mig som en prinsessa.
Är säker på att vi kommer att träffas igen, frågan är bara när och var.

Finsk mat

En kväll gjorde jag finsk mat åt Epelenberggänget.
Eller ja, finsk och finsk, köttbullar med brunsås, lingonsylt, stekt lök och potatismos stod på menyn.
Succe´!!!