Att någon tagit sig lite mera tid i dagens jäkt för att plita ner några rader gör mig alltid glad.

Därför sitter jag just nu och skriver.

Skriver brev till några av mina närmaste vänner här i Breda.

Att säga hejdå är aldrig lätt. Oftast säger jag hejdå för att snabbt vända mig om så de inte hinner se mina tårar.

Har alltid haft lätt att gråta vid hejdå.

Men, nu tar jag tillvara på en sak som Mia lärt mig.

Man behöver inte säga hejdå, man kan säga "vi ses".

Visst är det jobbigt att tänka på att snart säger man hejdå till fina vänner som man kanske aldrig ser igen.

Bättre då att säga vi ses, för man vet aldrig vad livet har för överraskningar.